Fan vad värdelös och misslyckad man känner sig. Tjat hemma om jobb och skit. Det känns fan som att de anklagar mig för att jag inte får jobb. Gör ju mitt bästa och om de inte vill anställa mig så är det ju inget jag kan göra nåt åt. Jävla skit satan! Jag vill ju få ett jobb, tjäna lite pengar och så vidare. Vill verkligen inte ringa till soc i morgon, men jag måste, hur ska jag annars få pengar???? Råna en bank eller???

Nu eller för ett bra tag sen kom jag hem ifrån ICA, men innan det i alla fall så satt jag på Arbetsförmedlingens hemsida och kollade igenom vad man kan söka för jobb. Och jag hittade en del som verkar lite intressanta. Tänkte att jag nu ska skicka iväg ansökningar till alla dessa. Sen så ska jag även göra ett av de tipsen som jag fått från en kompis, men vad det är berättar jag mer om när jag har genomfört det....

Eller egentligens så kom den igår kväll. Men min underbara vecka har i alla fall anlänt nu. Vad glad jag inte alls är, usch sånt är inte alls roligt. Men, men det dröjer ju inte länge tills innan den är över för min del som tur är. Min mens brukar ju inte pågå så där värst länge som tur är. Hmm, ska nog gå en promenad längs elljus spåret om ett tag. Kan vara skönt att komma ut i friska luften. Men den här gången funderar jag på att gå rundan tvärtom. Alltså jag börjar gå där jag egentligen slutar. Det ska jag nog göra...

Vad är det här? Känns konstigt, så underligt bekant på något sätt. Jag känner mig både glad och nästan lycklig (till och med) på en och samma gång. What the fuck liksom, ni som läser mig ofta vet ju hur det var för exakt en vecka sen. Nu ska jag jobba som fan för att det kommer stanna på det här planet. För det är så jävla härligt och skönt att ha de hära känslorna. Att lilla jag skulle få känna detta, det trodde jag verkligen inte! Undrar om det kan vara så att det är något speciellt som har hänt eller att det har tillkommit en speciell person i mitt liv, jag vet faktiskt inte. Jag ska nog sluta här, inte fundera och analysera det. Utan bara vara....

Vill inte må bra nu, det är bättre att vara nere ett tag nu. Det är som i Mustasch låt Bring Me Everyone. En rad som känns extra tydlig nu: "When I'm at worst is when I really feel alive". Det är så det känns för mig och så det kommer vara ett bra tag framöver. Ska bli intressant och se alla dessa personer som kommer försöka "muntra" upp mig eller säger att det går över eller det kommer nog bli ska du se och så vidare och så vidare. Nej, det kommer INTE bli bra ska du nog se....

Varför ska något som kändes så bra dra ner en till det svarta hålet där man mår dålgt? Pallar inte med det här mer, ett helt jävla fucking år nu har det vart så här! Orkar inte som sagt. Vill bara lägga mig ner och gråta eller slå något/någon hårt flera gånger om tills att jag inte orkar mer. Skiter i att ens bry mig om sånt mer. Det gör bara ont och känns för djävligt i slutändan. Kärlek är humbug som inte finns i mitt liv i alla fall (menar inte familjen då och Håve så klart) och det kommer nog troligtvis aldrig komma in någon kärlek. Inte för att jag bryr mig längre, jag har ju gett upp den biten. Nu är den borta.....

1, Drick vatten

Uttorkad? Då kan du bli trött och hängig. Drick ordentligt varje dag.

2, Stretcha

En snabb stretch då du sträcker på hela kroppen ger en energikick när du har suttit stilla för länge.

3, Håll blodsockret i schack

Ät regelbundet och lagom, på det viset underviker du plötsliga dippar och känner dig piggare överlag.

Det där onda i halsen utlöstes till en dunder förkylning i går kväll/natt slog den till med dunder och brak. Har knappt kunnat sova något i natt på grund av den. Dessutom så skulle jag ju gå upp tidigt idag för att jag skulle hinna med lite saker innan jag drog in till stan för att ta tåget upp till Umeå. Ska göra de sista sakerna nu, så hörs vi sedan!!